2004 - året som gått

...och Ostindiefararen flöt som beräknat
GP:s krönikör Thomas Kristiansson

Om ni inte minns något annat från året som gått i Göteborg måste jag tyvärr påminna er.
Sommarvädret var uruselt.
Egentligen var det inget riktigt stort som hände i Göteborg det här året. Alla stora brott och rättegångar ägde rum någon annanstans, tack och lov. Inga politiker avgick på grund av någons ledarstil och Ostindiefararen flöt precis som beräknat när hon bogserades uppför älven i september för att få sitt namn.
Så vädret går ju alltid att prata om. Även om sommarvädret var eländigt och vi naturligtvis var bortskämda efter ett antal underbara västkustsomrar.
Men regnade det inte så blåste det. Midsommarafton räddades i sista stund mirakulöst undan en total katastrof då regnet upphörde fram mot sena eftermiddagen. Grillen fick denna afton förutom sin huvuduppgift även tjäna som värmekälla.
Dock, det ska erkännas, fick vi till slut i varje fall en liten smak av det man kallar högsommar. Den åttonde augusti var det faktiskt 29 grader varmt klockan 14. Och just den här veckan blev väl den bästa av alla sommarveckor.
Då var vi i Polen. Där regnade det.

Det kriminellt organiserade Göteborg visade upp sin sämsta sida i början av året. Restaurangen Avenyn 10 blev i januari återigen beskjuten utifrån gatan. Det var fjärde gången på kort tid. En annan krog, på Linnégatan, utsattes för ett attentatsförsök innan polisen tillsammans med kommunen kom igång med planerna på att stoppa den organiserade kriminaliteten i sin linda. Det handlade om att hindra återväxten till de här grupperna och det arbetet påbörjades nu under hösten.
Ett Stenafartyg kolliderade i dåligt väder med ett polskt fraktfartyg utanför Varberg. Stenafärjan var nära att kapsejsa under den dramatiska bogseringen in till Varberg.
Minns ni vad Stenafartyget hette? Nähä.
Men ni kommer säkert ihåg exakt hur många hästar som var instängda på bildäck. Och hur det gick för dem.
Just det.
Av den nye biskopen, Carl-Axel Aurelius, har inte märkts så mycket under året förutom att han fick ta itu med ett förhållandevis okänt utskott på den mörkblåaste av sakrala grenar. Göteborgs Bibelsällskap hade delat ut nästan fyra miljoner kronor till den kvinnoprästfientliga Församlingsfakulteten.
Att vi aldrig tycks bli av med dessa mörkermän i kyrkans utmarker. Göteborg och Bohuslän intar därmed återigen en föga hedrande första plats på ojämlikhetstoppen 2004.
I början av juni kom kung Carl XVI Gustaf till Vrångö för att inviga den nya hamnen. Hela södra skärgården hade mobiliserat och skolbarnen fick ledigt för att vara med om det största som hänt på Vrångö på decennier.

I slutet av året fullbordades framgången för ön nästan längst ned i södra skärgården. Vrångö fick en ny affär. Och alla som bott på en ö vet hur viktigt det är att kunna handla på hemmaplan.
De senaste sex åren har jag aldrig missat invigningen av Gothia Cup på Ullevi.
Det är en sagolik både spontan och regisserad fest och i år fanns det 44000 unga människor från hela världen på de fullsatta läktarna. Det är dans, musik och en målsättning om fred och samhörighet över alla gränser som jag inte sett något annat idrottsevenemang visa upp.
Har du inget för dig en måndag kväll i juli nästa år så gå in på Ullevi och bli glad i flera timmar.
I politikens värld hände just inte så mycket. Utom att ett antal vänsterpartister hoppade av sina uppdrag i protest mot partiledaren.
Men mest uppseendeväckande var nog att kommunstyrelseordföranden Göran Johansson, när striden om försvarsbeslutet stod som hetast, gick ut och kunde tänka sig att sälja hamnen om staten inte kunde garantera säkerheten.
Göran J och sälja hamnen... nänä, den lätte gick vi inte på.

Copyright: Göteborgs-Posten eller artikelförfattaren

Årskrönikan månad för månad

Peter Lenkens krönika om de nyheter som lett till en ny attityd

Britt-Marie Mattssons krönika om terror och val i världen

Specialsida om 2003 på gp.se