En historisk händelse år 1520
Jag hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle skriva om, ett tag var det Vietnamkriget, andra stunden så var det Karl XII, sen var det en massa andra historiska händelser. Till slut så bestämde jag mig för Stockholms blodbad.
Detta arbete handlar om Stockholms blodbad. Dom första sidorna handlar om vad som utlöste allt och man får veta lite om dom viktiga personerna. Hade jag inte skrivit det och bara skrivit om dagarna då blodbadet var så skulle man inte förstå så mycket, det skulle vara som att läsa den sista meningen i en bok och sen berätta för någon vad boken handlar om.
Metodeskrivning
Jag letade hemma i böcker, hittade lite. Jag letade på biblioteket, där hittade jag ungefär samma information men fick lite nytt. Scannade in dom bilderna som jag behövde. Letade lite på nätet, där hittade jag också lite. Jag skrev en kladd av all den information som jag hade och efter det skrev jag rent den. Efter allt detta fick min historielärare uppsatsen.
Bakgrunden till Stockholms blodbad
Sedan 1389 så hade Sverige till och från regerats av danska unionskungar. På 1430- talet upphör emellertid samförståndet. Engelbrekts (svensk bonde) bondeuppror blir början till en långvarig fiendskap i det nordiska förbundet, som kallas Kalmarunionen, den upphörde efter Stockholms blodbad.
Sten Sture den yngre och Gustav Trolle
Huvudmotståndarna i det svenska maktspelet på 1510-talet var två unga män, Sten Sture d y och Gustav Trolle.
Sten Sture d y utses till riksföreståndare 1512 när han endast är 19 år gammal. Som ledare för Sturepartiet driver han en intensiv kamp mot unionspartiets anhängare.
Gustav Trolle blir ärkebiskop 1514 vid 26 års ålder. Han är av svensk och dansk adlig ätt. Från Stäket, en borg i södra uppland, leder han kampen mot sturarna.
Motsättningarna mellan Sten Sture d y och Gustav Trolle blir också komplicerade genom det sätt som de har fått till sina höga befattningar.
Gustav Trolle hade knappast kunnat få ärkebiskopstolen utan en viss hjälp av Sten Sture d y, han behövde nämligen riksföreståndarens stöd för att skriva till påven med bön om dennes bifall. I maj 1515 bekräftade påven Gustav Trolles utnämning till ärkebiskop. Anledningen till varför Sten Sture d y hjälpte honom var för att han och Trolle skulle sluta fred.
Men den freden varade inte länge. De kom i tvist med varandra igen, och nu gällde det Stäket och Uppsala stads förhållande till ärkebiskopsstolen. Enligt Sten Stures mening tillhörde Stäkets mark och egendomar rikets län, och han menade att de bara "lånats" av ärkebiskoparna. Men Gustav Trolles syn på det hela var att Stäket och Uppsala stad var något som ständigt tillhörde kyrkan. Motsättningarna mellan Sten Sture och Gustav Trolle skärptes ytterligare efter ett möte i Tälje (nuvarande Södertälje). Trolle vägrade att deltaga på mötet, så man kunde inte diskutera eller kompromissa om Stäket. Under mötets gång kom det fram att Trolle hade tagit kontakt med danskarna. På grund av händelserna på Täljemötet så belägrar Sten Sture Stäket sent in på hösten.
1516 vid årsskiftet hålls ett riksmöte i Arboga. Där beslutade de församlade att de alla skulle stå eller falla med Sten Sture, och förena sig i kampen mot en dansk kung i Sverige. Inte heller denna gång medverkade Gustav Trolle på riksmöte, han befann sig på det belägrade Stäket. Han väntar på ett danskt ingripande som skall leda till hans befrielse.
Den 23 november 1517 hålls ett dramatiskt möte i Stockholm som är
mycket viktigt för utgången av Stockholms blodbad. Denna gång medverkar Gustav Trolle. Han har fått ett löfte om säkerhet för att ta sig fram och tillbaka från Stäket. På detta möte beslutar man att Stäket skall jämnas med marken. Eftersom de tre senaste kungarna hade planlagt sina anfall från Stäket, så det ansågs vara ett tillhåll för förrädare. Med uppsträckta händer och ett samfälligt
JA- ropande, så lovade alla på mötet att aldrig ställa sig bakom Gustav Trolle som ärkebiskop. De lovade också att stå för detta beslut även om det skulle medföra påvens bannlysning eller andra svårigheter. Domen om att Stäket skulle rivas skrevs under av samtliga närvarande.
Den smarte biskopen Hans Brask från Linköping sticker emellertid in en liten lapp under vaxkupan på sitt sigill med texten: "Till detta är jag nödder och tvungen."
Denna lapp kommer senare att rädda hans liv.
På sommaren anländer danskarna sjövägen till Stockholm. I augusti blir det bråk vid Vädla (en plats för nuvarande Östermalm). Danskarna blir ordentligt slagna och måste ta till flykt. Några tillfångatagna soldater förs till Stäket för att personligen berätta för Gustav Trolle hur illa det gått. Kort därefter överlämnar Gustav Trolle Stäket till Sten Sture. Slottet utplånas. Första natten hålls ärkebiskopen Gustav Trolle fången på en ö i närheten av det f d Stäket. Därefter skickas han till Västerås. Trolle och några av hans tjänare utsätts för kroppslig misshandel. Det mest anmärkningsvärda i detta drama var själva ödeläggelsen av Stäket som betydde ett intrång på den påvliga marken. Ett år senare så anfaller danskarna Brännkyrka som ligger söder om Stockholm, men även denna gång fick dom fly.
Det danska segertåget 1520
Kristian II var envis, fast att han hade förlorat två gånger så försökte han en tredje, men denna gång bytte han strategi. Genom att bl a tvångslån och tvångsskatter från adel och kyrka skapar han en armé på 20.000 man. Den bestod av tyska, polska, franska och skotska legoknektar. Nytt var också att danskarna gjorde ett fälttåg genom södra Sverige upp till Stockholm. Tidigare så hade man använt sig av sjövägen med flottan. Men Kristian hade ytterligare en trumf på hand inför nästa angrepp. En tysk teolog som hete Didrick Slagheck, kontaktade påven i Rom och genom dessa kontakter lyckas Slagheck att få både Sten Sture och de som var ansvariga för Gustav Trolles avsättning bannlysta. Bannlysningen får dessutom formen av ett interdikt, dvs den kom att omfatta hela det svenska folket, det betyder bl a förbud mot all gudstjänst och alla kyrkliga handlingar, barn får inte döpas brudpar inte vigas och döda får inte begravas. Interdikten var påvens effektivaste och farligaste vapen på den tiden.
År 1519 var lugnet före stormen. Endast mindre tvister förekom. Men händelserna skulle snart förändras. 1520 hör till de mest dramatiska åren i svensk historia. Vid nyårsnatten startar den danska jättearmén mot Sverige. Det första stora slaget var vid Bogesund ( numera Ulricehamn). Sten Sture d y möter danskarna på Åsundens is med en svensk bondearmé i mitten av januari. Svenskarnas taktik var bl a att bygga bröstvärn av timmer, och att framför bröstvärnet hugga stora vakar i isen. Den 19 januari blir Sten Sture skadad av en kanonkula som studsar upp från isen och träffar honom strax ovanför ena knäet, skottet dödar också hans häst. Skadan tvingar honom att snarast återvända till Stockholm. Nu när Sten Sture var på väg till Stockholm så blir den svenska armén i viss oordning, men lyckas dra sig tillbaka till nya ställningar i skogen. Där bygger man upp en tät försvarsställning av skräp och stora vallar av träd. men en av Sten Stures närmaste män visar danskarna en hemlig väg förbi försvarsställningarna. På detta sätt så blir det ingen strid. När danskarna kommit förbi den svenska armén så kommer dom ut på slättbygden norr om skogarna, där finns det gott om livsmedel. Terrängen var dessutom lämplig för den fortsatta marschen.
Sten Stures skada förvärrades under transporten till Stockholm.
Den 3 februari 1520 avlider Sten Sture i en släde på mälarens is. Vid påsktiden befinner sig den danska armén vid Uppsala. På långfredagen anfaller svenskarna den danska armén. Striden utkämpas under en våldsam snöstorm, svenskarna har vinden i ryggen och danskarna har den i ansiktet. Snön är klibbig så den fastnar under hovarna på hästarna, krutet fördärvas av vätan och kan inte användas till vapnen och inte till något annat farligt heller. Danskarna drivs på flykt och många skadas eller dödas. Men svenskarna fullföljer inte den vinstgivande kampen, utan när danskarna flyr så sprider dom sig för att plundra. Danskarna är inte sena att utnyttja detta misstag. De samlar sig på nytt och går till anfall igen, och tack vare att svenskarna plundrade istället för att slutföra anfallet så går danskarna mot seger. Tusentals svenska soldater blir dödade. Många drevs ner i det kalla vattnet och drunknade.
Gustav Trolle är med vid tillfället och driver på danskarna. Det slutar med att danskarna vinner detta slag.
Kristina Gyllenstierna och försvaret av Stockholm
I maj 1520 anländer Kristian II med en flotta till Stockholm. I samma månad övertar Sten Stures änka, Kristina Gyllenstierna, befälet över Stockholms försvar. Danskarna beskjuter Stockholm ihärdigt med kanoner, men lyckas inte inta Stockholm. Svenskarna skjuter tillbaka. När Kristian inte lyckades med vapenmakt så bytte han taktik. Han försöker med att diskutera istället. Han sänder några svenskar till Kristina för ingående diskussioner om tänkbara lösningar för kapitulation utan strid. Den 5 september avslutas samtalet på Stockholms slott. Kristina har mer eller mindre övertalats att överlämna slottet och staden till danskarna. Kristian II måste ju också göra något, så han utlovar benådning till alla svenska medborgare. Två dagar senare kan Kristian II hålla sitt högtidliga intåg i Stockholm. Efter det åker han tillbaka till Danmark och återkommer inte förrän i slutet på oktober.
Nu vet du en del av bakgrunden till Stockholms blodbad. Nu fakta om dom dagarna då blodbadet ägde rum.
Tre dagar efter att ett riksmöte på allhelgonadagen antagit Kristian II till svensk arvskonung, kröns han i Stockholms storkyrka den 4 november 1520. Han mottar kronan ur den återinträdde ärkebiskopen Gustav Trolles händer. Sedan han svurit eden och den speciella kröningsmässan hållits, följer kröningshögtidligheternas sedvanliga riddarslag. En stol sätts upp till Kristian vid högaltaret. Han utdelar där riddarslag till några stycken. Samtidigt låter han meddela att endast dansk adel kan få riddarutmärkelse. Riddarvärdighet kan inte ges till innevånare i ett land som besegrats med vapenmakt. Den svenska adeln uppfattar kungens ställningstagande som en förolämpning. I tjugo år hade landet varit utan kung, i lika många år hade den svenska adeln väntat på kungliga hederstecken. Missräkningen blev stor. Att Sverige besegrats med vapenmakt kunde heller inte accepteras. Stockholm hade ju överlämnats genom förhandlingar.
Kröningsfestligheterna 4- 7 november
Efter Kristian II:s kröning i storkyrkan sätter kröningsfestligheterna i gång. Festligheterna håller på i tre dagar. Kungen var på ett strålande humör. Han omfamnar sina gäster, kysser somliga och ler mot andra. Alla äter och dricker i rikligt många omgångar. Vissa dansar, leker och roar sig med allehanda underhållning. Till de intressantaste attraktionerna hör tornerspelen där väpnade soldater till häst kämpar om segern på rännar banorna. Några gäster lägger märke till att kungen går ifrån festen ibland för att samtala med sina närmaste vänner och rådgivare, bland vilka den tyske teologen Didrick Slagheck.
Gustav Trolles klagoskrift 7 november
Vid ettiden på onsdagen den 7 november så avbryts kröningsfestligheterna. Alla portar stängs och väpnade vakter spärrar utgångarna. Man släpper inte ut någon, bara några få släpps in. Stämningen som var glad övergick till förvirring och förvåning blandat med rädsla och oro. Alla gäster hänvisas till stora gästbudsalen där de ställs ansikte mot ansikte med
riksrådet, Kristian kommer in i salen och tar plats i högsätet. Mäster Jon, en kanik(medlem av domkapitlet) från Uppsala, stiger fram inför de sammanförda gästerna och läser upp en anklagelseskrift som utarbetats av Gustav Trolle. I denna skrift anklagas flera av Sture partiets främsta
medlemmar som kättare. Sten Sture själv, med hustrun Kristina Gyllenstierna och hennes mor Sigrid Banér, är dom första på listan. Många av de som nämns är bland gästerna,
bl a Kristina. Gustav Trolle anklagar Sturarna för att ha skadat honom personligen, medan han suttit fängslad. Trolle hade hållits fången två år i Stockholm sedan han utropats som
förrädare i rådhuset. Sturarna hade också bränt kyrkans slott Stäket. Dom hade lagt beslag på slottets ägodelar samt allt värdefullt. Sturarna hade också skymfat kyrkan genom att ta till fånga f d ärkebiskopen Jakob Ulfsson, efter det han greps på sin gård blev han bunden och förd till Stockholms slott som en förbrytare. Hans gård brändes ner.
Gustav Trolles klagoskrift avslutas med en uppmaning till konungen att arrestera våldsverkarna tills de återställt och ersatt all den skada de åstadkommit.
Rannsakan, onsdag den 7 november
När Trolles klagoskrift blivit uppläst så tar en rannsakning vid inför konungen och riksrådet i stora salen på Stockholms slott.
På Kristians befallning blir Kristina framkallad, och han frågar henne om
orsaken till att Sten Sture under så många år förföljt Gustav Trolle. Kristina var rädd och tvekade med svaret en stund, men styrkt av sina vänner i salen tar hon mod till sig och säger:
"Min man har inte gjort något värre mot ärkebiskopen än alla andra. Samtliga som var närvarande vid riksmötet den 23 november 1519 enade sig om att Stäket skulle rivas, och att Gustav Trolle aldrig skulle få något stöd som ärkebiskop, anklagelsen kan därför inte drabba någon enskild."
Detta sade Kristina, och med det trodde hon att hon hade räddat de rannsakade. Kristian uppmanade henne att snarast lägga fram det undertecknade protokollet. Man sände ett bud efter brevet, och när budet kom tillbaka med brevet så lästes det upp.
Frågan om kättare eller inte kom nu i ett nytt läge. Det fanns nu ett dokumenterat bevis för att Sturarna brutit mot kyrkans lag och ordning. Utfrågningen fortsatte sen med biskoparna. När biskop Hans Brask ställdes till ansvar för att ha skrivit under dokumentet, så går han fram till dokumentet och bryter vaxkupan på sitt sigill. Där under ligger det en liten lapp på vilken han hade textat: "Till detta är jag nödder och tvungen."
Tack vare denna lapp så blir han frikänd. Denna lapp kallas för brasklapp. Efter en stund så lämnar Kristian salen, rannsakningen fortsätter sent inpå kvällen. När alla har blivit förhörda så öppnar man dörrarna och danska riddare med soldater kommer in med bloss och facklor. De letar efter anklagade i det halvskumma ljuset. Först fördes biskopar och några adelsmän till särskilda rum. Därefter leds övriga rannsakade i olika grupper till tornet.
Tidigt på torsdagsmorgonen den 8 november samlas en kyrklig domstol på Stockholms slott, detta sker på kungens kallelse. Domstolen är andlig och inte världslig. Skillnaden på andlig och världslig är att en världslig domstol var inte kompetent i ett kätterimål.
Domstolen bestod utav 14 personer.
Inför den andliga domstolen framläggs på nytt Gustav Trolles klagoskrift, nämnden finner att anklagelser som kommit fram under gårdagens rannsakningar är sanna. De anklagade är kättare. De har angripit Stäket, fängslat ärkebiskopen, beslagtagit kyrkgods och överfallit ärkebiskopar. De har också vågat döma en ärkebiskop, något som endast får göras av påven. Men domstolen ger inget straff, det överlåts till kungen. När den andliga domstolen har gjort sitt så drar den sig tillbaka för lunch.
Torsdagen den 8 november
Under tiden som den andliga domstolen sammanträder, stängs alla stadsportarna, och det råder totalt utegångsförbud. På Stortorget står det skarpladdade kanoner med mynningarna riktade mot de inlöpande gatorna. När domstolens arbete är klart och domen fallit, skickas en bödelsknekt runt till offren och meddelar utslaget, som är död genom halshuggning.
Klockan 12 förs de första fångarna från slottet ut på Stortorget. De går mellan dubbla rader av hånande soldater fram mot stupstocken. Utegångsförbudet har nu hävts och stadens befolkning uppmanas att komma till Stortorget. De kommer i stora skaror och trängs främst kring spetsgården. Inuti den finns stupstocken. Alla vill komma händelserna så nära som möjligt.
I ett burspråk framför rådhuset befinner sig några danska rådsmän. En av dom vänder sig till folkmassan som befinner sig i bön. Han utmålar de dömda som kättare och ogärningsmän som nu skall få rättvisa straff. Den åldrande biskopen Vincentius finner sig inte i denna beskrivning, utan ger svar på tal. I kraftfulla ord förklarar han för de församlade åskådarna att rådmannens anklagelser är lögn och förtal och att kungen är en förrädare som tidigare lovat alla benådning, han begär också en korrekt rannsakning och en ny dom. Han vill veta varför han egentligen skall avrättas. Två medfångar, rådmän från Stockholm instämmer med hög röst i Vincentius tal. Deras röster dränks emellertid av de danska knektarnas skrän och skrammel med vapnen. Flera av fångarna begär att en präst skall tillkallas för att de skall få bereda sig för döden. Begäran avslås. En berusad Didrick Slagheck vaggar fram till bödeln Jürgen Homut och beordrar honom att verkställa avrättningarna. I folkmassan vid Stortorget finns bröderna Olaus och Laurentius Petri. Olaus som nyligen hade kommit hem från studierna i Wittenberg tjänstgör för närvarande hos biskopen Mattias i Strängnäs. Mattias och Vincentius är de första som avrättas. När Mattias leds fram till stupstocken försöker bröderna Petri ta sig fram till honom. De kommer alldeles lagom fram för att se hans huvud falla. Olaus skriker åt bödeln och knektar att de är mördare som utför barbariska illgärningar. Både Olaus och Laurentius dras in innanför spetsgården. De är ytterst nära att bli avrättade, när en tysk man i folkmassan försäkrar att de är hans landsmän. Soldaterna håller tillgodo med förklaringen och bröderna får lämna spetsgården med huvudet i behåll.
Avrättningarna, torsdagen den 8 november
Nästa person var Vincentius från Skara, när också han blivit halshuggd så fortsätter avrättningarna efter rang och värdighet. De avrättningarna som sker genom halshuggning är över på ca 3 timmar. Totalt avrättas bortåt 100 människor och avrättningarna fortsätter även under fredagen. Några som opponerar sig mot avrättningarna rycks också in i spetsgården och avrättas. Tjänare och sympatisörer till de döda hämtas 
från sina hem och hängs upp i galgen på Stortorget. En barberare som står och rakar i sin rakstuga blir plötsligt upphängd. En fogde läggs på marken och binds fast vid en bräda. Sedan skärs hans könsorgan av och så sliter man hjärtat ur bröstkorgen. Båda delarna kastas i ansiktet på honom samtidigt som han skymfas och hånas.
Kristina kallas till Kristian. Hon ställs inför ett makabert val. Hon får välja mellan att dränkas, brännas eller begravas levande. Detta blir för mycket för henne, hon faller avsvimmad ned för kungens fötter. En av Kristians närmaste män utverkar då nåd för henne, man beslutar att hon skall sättas i det s k blå tornet i Köpenhamn. Kristinas fyra barn, hennes mor och Gustav Vasas mor sätt där också. Sten Stures och Kristinas tjänare avrättas under grymmare former än de ledande inom Sturepartiet. De delades i fyra delar och lemlästas ytterliggare på det mest skändliga sätt.
Dagen efter, fredagen den 9 november
Avrättningarna fortsätter som sagt var även denna dag. Galgarna är fulla av döda kroppar. De flesta som avrättas under denna dag är människor av lägre börd, tjänare till de dömda. De finns inte upptagna i protokollet som upprättades av den andliga domstolen på onsdagen.
Avrättningsformerna är klassbestämd, svärdet straffar överklassen, och galgen de lägre klasserna. Under tiden avrättningarna pågår så vandrar tyska och danska soldater omkring i staden och bryter sig in i rika borgares bostäder, hugger ned män, våldtar kvinnor. Samt plundrar rummen på värdefulla föremål. Alla liken staplas i högar. Ett våldsamt regn uppstår och får blod och vatten att strömma nedför gatorna från det högt belägna Stortorget. En likstank sprider sig över staden. Mot kvällen blir det tyst på Stortorget, och hundar och korpar söker sig dit.
Bålet, lördagen den 10 november
På lördagen den 10 november tänder man ett stort bål på Södermalm. De döda lastas i kärror, de avhuggna huvudena läggs i stora tunnor. Alla kvarlevor forslas genom gatorna till Södermalm för att brännas upp. Kättare får inte begravas i vigd jord. Sten Sture som nu hade varit död i 8 månader, grävs upp ur sin grav för att brännas.
Festen, lördagen den 10 november
När avrättningarna är över anordnar Stockholms borgerskap en hyllningsfest för Kristian II på rådhuset lördagen den 10 november. Den verkliga anledningen till festen är att drottning Elisabeth fött honom en dotter. Gästernas väg till rådhuset går över Stortorget som är upprensat men knappast återställt. Det påverkar inte stämningen. Festen är en galamiddag, där vinet flödar och dansen böljar.
Denna märkliga vecka i svensk historia börjar i fest och slutar i fest.
Jag själv anser att Stockholms blodbad är i likhet med dagens "såpor". Alla var emot varandra, det fanns inte någon hjälte (om man bortser från vissa karaktärer som gjorde vissa goda insatser) alla var onda (ur min synvinkel). Sten Sture hade personer som han litade på men dom svek honom senare. Hela blodbadet var som ett krig, det är klart att det var ju ett krig på gång, alla började hacka på varandra utan att veta riktigt säkert varför dom gjorde det. Det var inte så intressant att skriva detta till en början, men det blev intressantare efter hand när man väl kommit igång.
Källförteckning
Källa: Focus 96 (CD)
Källa: National Encyklopedin
Källa: Boken Stockholms blodbad
Källa: Focus (bok)
Källa: Internet
Adresser på nätet:
http://www.sub.su.se/national/tsture5.htm
http://www.lemshaga.se/WEBB/elev/venus/Johan.lil/html/forskningar/gustavvasa.html (existerar ej)